Utmaningar!

Om man ska gå vidare är det bra att göra saker som är svåra, saker som man kanske för ett tag sen aldrig ens skulle fundera på överhuvudtaget. Om någon hade sagt till mig för 10 år sedan att jag skulle köra standup, hade jag för modligen ifrågasatt om den personen hade "alla hönsen hemma". Men nu gör jag det iallafall, och anledningen till det är en annan historia.

Förra året började jag med att sjunga lite på föreställningar. Har inte varit det mest självklara innan dess.
Grejen är att man inte behöver sjunga klockrent för att man ska kunna beröra. (tycker jag alltså)
Det handlar om att man ger publiken nåt, och samtidigt som ren vinst, även sig själv.

Till hösten kommer den absolut tuffaste utmaning för mig alla kategorier.
Jag ska "föreläsa", eller vad jag nu vill kalla det.
Men inte mer om det här och nu. Det kommer..........

Varför ska jag göra det då? För att det är dags att gå vidare.

När det händer!

Det är då man känner att, jo jag ska nog fortsätta lite till. Fortsätta att försöka vara rolig på scen. Köra standup. För det är då det händer! Den där känslan av att shit vad bra det gick ikväll! Vilket flyt, vilket gensvar! Dom hugger ju på allt! Det är då man känner det.
Igår kväll var jag i Malmö och körde, och som vanligt var jag nervös. Jag avslutade första akten och före mig hade jag komiker som "krattat manegen". Att bara kunna gå upp, leverera och ta emot. Go känsla det där!

Snart ska jag och Haffi köra våra "Snack och visor" igen. Och  när det händer, vet vi att den goa känslan infinner sig igen. Känslan att veta att man trivs med den man jobbar med, bara kunna luta sig mot varandra, full tillit! Att känna den känslan i ett sånt sammanhang är för mig helt nytt. Det handlar ju faktiskt om att jag ska sjunga, vilket jag absolut inte gjort mycket i mina dar, men som är så fantastiskt roligt! Att då, när det händer, känna detta, är till fullo Haffis förtjänst. Vilket proffs i all sin ödmjukhet. Tacksam är ordet för att få möjligheten att jobba med henne. Precis då - när det händer!

Blodad tand!

Ok, då har vi gjort det. Haft "Snack och visor i blandad ton" i kulturhuset. Tre gånger, med olika gäster varje gång. Och nej, inte särskilt mycket publik hade vi. Men dom som kom dit, och vi, hade kungligt trevligt om jag får säga det själv. En enkel, lite lättsam underhållning där vi kände oss hemma på nåt konstigt sätt. Konstigt så tillvida att jag aldrig förut uppträtt på det sättet. Att sjunga lite, ibland själv, och ibland med Haffi. Däremellan prata lite, lite mjuk standup kan man nog kalla det.
Och det där var så förbaskat kul tyckte vi, så vi kommer att göra det igen. Redan nu har vi bestämt att vi kör tre gånger till i februari. Gäster blir denna gången............ nej, inte bestämt än.

Annars då?
Jo, middagsmorden gick bra, så det blir två gånger till. En i februari och en i mars. Samma uppsättning, samma mord....

Och för första gången ska jag vara konferencier på en välgörenhetsgala! Har fått förfrågan innan, men inte vågat. Nu kastar jag mig ut! Detta kommer att hända i mars...

Annars är huvudet fullt med planer, jag läser manus för glatta livet.
Nåt mer kommer att hända var så säker!

Hösten är här .......

Det är likadant varje, jag vet. Det blir höst. Men varje höst är inte likadan, som tur är kanske.
Jag brukar ha föreställningar varje höst. Det har jag nu med, men i annan form. Jag ska få vara med och spela middagsmord, väldigt spännande! Det går ut på att vi spelar teater, en mördas...Under tiden vi spelar ska middagsgästerna försöka klura ut vem som är mördaren. Och det är.... ånej, så lätt går det inte!
Med en dåres envishet ska jag än en gång sätta upp min monolog "Man är trött". Denna gången på Kafé Verum i Hässleholm, och även i Folkets Hus Teckomatorp. Håller tummarna för att någon vill göra mig sällskap på detta.
I november ska jag och Hallfridur Kristensson ha en föreställning som heter "Snack och visor i blandad ton". Då blir det humor, allvar, tankar, åsikter, bandat med visor. Ja, jag ska sjunga! Och varför inte? Världen är full av folk som gör saker dom inte borde. Politiker som inte borde vara det osv. Då är det inte hela världen om jag "trallar" lite. Det ska bli kul, riktigt kul! Detta gör vi i blå salongen, kulturhuset Hässleholm.
Annars är det och har varit lite standup som vanligt. Fast mindre av den varan detta året. Varför ska jag inte gå in på här....
Så visst kommer hösten att gå, kvickt som attan tror jag.

MAGISKT!!

Efter månader av förberedelser tar det så snabbt slut...

Igår hade jag min välgörenhetsgala för hjärt -lungfonden, till förmån för barn som föds med hjärtfel. Många lokala artister som ställde upp gjorde att dagen blev helt magisk! Föreställningen var fylld, nej proppfull, med sång, musik, humor, värme. Den varade i 2,5 tim, och jag tror nog att publiken gick hem med gott hjärta.

Hela galan inleddes med att Nelly Carlsson, 11 år sjöng så underbart vackert. Tänk va? 11 år! Ställa sig för första gången i en så gott som fullsatt salong, och felfritt leverera! Det berör...

Och sen bara fortsatte det i samma stil

Jag hade min son där också, anledningen till hela galan. Min son Pontus föddes med stort hjärtfel för 25 år sedan, och jag vet hur viktigt det är med stöd till forskning kring hjärtfel.

Inte konstigt att man blir varm av allt gott som kom av denna galan!

Denna dagen ska sent glömmas!

Den magiska.................

56:a!


Är det åldern tro? Nej, det kan det väl inte.....
Förr när jag var ute och gick med mannen min sa han alltid; ska du med tåget?
Han hade lite svårt att hålla mitt tempo.
Vi var ute en sväng igår och när vi kom hem sa jag att "det var ett bra tempo vi höll idag, och du hängde ju med utan att kommentera något." Men då sa han att "han inte var säker, men kunde det vara så att jag gick lite långsammare än vad jag gjort innan?"
Det retar mig....... att han fått bättre kondition än mig nu alltså. För jag har ju fortfarande samma kondition. DET HAR JAG!!!
Nog om det!

Annars då?
Jo, jag repar på för fullt med vårt relationsdrama. Men inte premiär den 27 jan, utan 11 februari blev det till sist. Vi kommer att spela både i Kristianstad och Hässleholm. Och jag har så kul! Det ger mig så oerhört mycket, även om det tar mycket kraft att spela så starka scener. Längtar!!

Mina förberedelser för välgörenhetsgalan fortgår och biljetterna är släppta nu. Och många har redan köpt, det är så kul!! Det är ju trots allt inte förran 25 februari som det bär av. Två föreställningar samma dag. Tänk att det finns så många goda människor som bara tackar ja och vill vara med på detta!! Det kommer att bli en kanonkväll det är jag säker på! Och många pengar kommer vi att få in till barn som föds med hjärtfel!! Gläder mig enormt!!

Idag är det min födelsedag minsann. Det där har jag inte firat på många år och tänker inte göra det nu heller. Istället väljer jag att gå på handbollsmatch med min man. Jag har aldrig varit i den nya arenan i Kristianstad, så det tänker vi göra. Så det så!
Är man en 56:a bestämmer man väl själv!

Buskis?


Som jag tidigare nämnt är jag i full gång med att repetera med ett nytt gäng. Det är verkligen kul! Tanken var tidigare att vi skulle ha premiär i nov. Vi har beslutat oss för att flytta premiären till 27 januari nästa år. Ett bra drag tror jag, och dessutom får vi ännu mer tid med varandra! Det är många som frågar mig : "Vad är det du håller på med just nu? Nåt roligt? Nån buskis?"
Då brukar jag svara att jag har roligt, för nu får jag göra något annorlunda. Men nej, buskis är det inte. Jag provar på något med lite allvarligare ton. Dock inte utan humor i för den sakens skull!!
Åh, vad jag ser fram emot detta!