Nya möjligheter!



Året är snart slut, min insats på jobbet är slut, och ett tag var jag helt slut!
Och fast jag inte vet vad som kommer att hända framöver, så känns det som att det är nu det börjar! Det är nu man ska tillfället i akt. Göra det man inte orkat innan. Hoppa på fler tåg. Inte slösa energi. Träffa vännerna mer...
Ja, listan kan göras lång, men det är väl kanske det som är grejen, den där listan får inte bli FÖR lång. Då försvinner chansen till nya möjligheter. Man måste sortera, välja rätt. Framförallt måste man våga välja bort...
Jag valde bort mitt jobb, valde att sluta ta emot skit från "vänner", valde att gå in i en oviss framtid. Och genom att välja bort, känns det som att man får mer tillbaka!
Jag ser redan nya möjligheter, nya vägar. Så inget ont som inte har nåt gott i sig!
Nästa år kommer att bli jäkligt spännande den saken är klar!

Ointressant!


Varför ska en del ha reda på allt? Jag förstår inte hur dom hinner engagera sig i andras göromål, man hinner ju knappt själv! Jag menar, om man nästan aldrig pratar med varann annars, varför är det då viktigt att veta var den andre varit, vem man varit hos, vad man gjorde hos doktorn osv.... Har man ett så ointressant liv själv, eller är man bara hejdlöst nyfiken? Tragiskt tycker jag. Då går hela livet åt till att försöka hålla reda på andra istället för att följa sina egna tankar, drömmar, visioner.
Då tänker jag att man kanske ska hjälpa dom med det? Om någon frågar mig ex var jag varit eller ska, så skulle jag kunna svara: "Det ska jag tala om för dig om du svarar på varför du undrar?" Det måste väl ändå sätta griller i huvet? Förhoppningsvis skulle dom ifrågasätta sig själva. Mest troligt är väl att dom bara skulle rodna lite och säga att dom bara är nyfikna.
Om man vill ha reda på mycket får man veta mindre!

Hjälp!


skulle man behöva.....
När man går till jobbet på morgonen tänker man ibland: När jag kommer hem ikväll ska jag ta tag i det! Skriva lite nytt, maila föreningar, teatrar, ringa folk, "sälja" sig själv....när jag kommer hem....då ska jag göra det!
Sen kommer man hem. Och hjälp vad trött man är! Man tänker: Nej, jag orkar inte, kanske skulle göra det i morgon istället?
Och varje gång det händer, dvs varje dag, tänker jag att jag skulle behöva hjälp med allt sånt.
Nån annan skulle maila, ringa, sälja mig! Nån som inte själv går till jobbet och tänker: Ikväll ska jag.....
Nej, nån som har ork, motivation...
Men sån hjälp har jag inte hittat.

Hjälp, vad svårt det är!

Skillnader.......


Igår hade jag gig på två olika ställen, två HELT olika ställen....
För att jag överhuvudtaget skulle kunna hinna detta hade jag fått löfte om att börja en viss tid på det första. Redan där gick det åt skogen. Trekvart efter utlovad tid körde jag igång, och inte ens då var publiken färdig! Folk stod i kö till mat in i en byggnad med ryggen mot mig! De få som redan fått mat, var mest intresserade av att få den i sig. Detta plus att scenen stod alldeles för långt från publiken gjorde att, ja där stod jag och snackade liksom.
För att jag skulle hinna på det andra, drog jag ner med 5 minuter och sen drog jag därifrån.

Med andan i halsen kom jag då till Hovdala slott där gig nr 2 skulle ske. Jag skulle inleda andra akten, och jag kom dit när pausen nästan var slut. Det funkade helt ok. Hann sitta ner en stund och prata lite med de andra komikerna som var där den kvällen. Dvs Adde Malmberg, Göran Ebenhart, Fritte Fritzon (som även var konf.) och Petrina Karlsson.
Om jag kände mig stressad på första giget, så var det precis tvärtom på det andra. Så gött att komma in i en loge där det sitter folk som bara utstrålar: Det här är bra detta!

När jag körde igång kände jag mig helt avslappnad och kunde bara precis vila i mina skämt. En skön känsla. Var väldigt nöjd när jag gick av scenen. En komiker sa till mig en gång: "Det viktigaste är att DU har roligt på scenen! Om publiken inte gillar dig är en sak, men DU måste ha roligt". Så sant som det är sagt............
Adde avslutade kvällen, och som han gjorde det! När en gigant inom standup är i farten är det bara att luta sig tillbaka och njuta av showen. Väldigt kul!
Tyvärr missade jag första akten, men vet att den var bra. Jag hörde så många positiva kommentarer från publiken efteråt.

Ja den här kvällen var verkligen händelserik! Som att vända en hand.
Och med många lärdomar att ta med sig. Både när det inte funkar och tvärtom.

Men man kan aldrig klättra upp om man inte har klättrat ner först.............

Tungt o lätt


Har semester. Inte lätt att bestämma vad man ska göra på sin semester. För mycket man skulle vilja, för lite tid att hinna göra det på. Tunga beslut..... hade varit lättare att helt enkelt inte göra nåt alls. Men nej, det är inte min grej. Så vad gör vi då? Jo, vi samlar ett gäng och går Kungsleden mellan Abisko - Nikkaluokta. En sträcka på ca 12 mil. Det gjorde vi under 8 dagar. Ganska tungt men ändå inte. Lätt för att det var helt underbar natur, kanonväder, och nästan inga mygg. Lägg då till trevligt sällskap så blir det lätt, jäkligt lätt. Och kul!
Tungt för att det inte var jämnt underlag ( jäkligt stenigt), och branta partier.

Så om man summerar det blir det ändå att det var tungt att åka därifrån och man lätt skulle kunna göra om det.

Lektion

Jag njuter. Njuter i fulla drag när jag kan sitta och lyssna på alla de duktiga komikerna som finns!
Man insuper allt de säger, framförallt HUR de säger det. Betoningar, nyanser. Den goa kontakten de har med publiken. Hur avslappnade de är, och helt trygga i sin roll.
Ibland säger jag faktiskt "Tack för lektionen".

Behov

Man skapar sig olika behov. För ett tag sen kände jag stort behov av att vila. Sagt och gjort, vi bokade semesterresa till Thailand. Detta omtalade land. "Ni kommer inte att vilja åka nån annanstans sen", sa man. "Ni blir beroende", sa någon annan.

Två veckor var vi där. Underbart fin natur. Frodigt, grönt, vackert på alla sätt. Varmt i vattnet, vita stränder, vänlig befolkning och god öl.

Men.............jag har definitivt inget behov av att se västerländska gubbars behov. Jag vill verkligen inte se det.
Jag önskar att dessa gubbar var nån annanstans just då. Eller nej förresten, jag önskar att dessa gubbar inte existerade överhuvudtaget!
Jag känner helt enkelt ett starkt behov av att slå dom på käften!

Så jo, vi kommer att vilja åka nån annanstans. Och nej, vi har inte blivit beroende.

Jävligt kul!

Hela hösten har man haft denna underbara resan. Cabarét! En upplevelse som sent ska glömmas.
Nya utmaningar, nya vänner, och massor av nya erfarenheter. Jag är djupt tacksam för att ha fått den chansen. Och hoppas på ännu fler av det slaget....
Och nu har jag precis avslutat mina föreställningar av min monolog "Man är trött".
Fyra föreställningar och alla fullsatta! Nyp mig i armen! Så jävla kul!
Och jag tröttnar aldrig på den heller. Att sprida den vidare i landet är helt klart en målsättning.

Och Malmö Comedy Festivalen då! Vilken ynnest att få medverka där! Vilka goa människor det finns. Att bara spankulera runt och kolla på asduktiga komiker, det är grejer det.
Och lärorikt, förbannat lärorikt.

Har också varit i Höllviken och kört lite standup. Det var också en höjdarkväll med en publik som gick igång direkt på första komikern. Skoj!
Och i Perstorp med bl a Göran Ebenhart gick inte heller av för hackor.

Och snart Norra Brunn.........

Med andra ord.....allt jävligt kul!